Christian Kjellvanders fjärde platta följer den inslagna banan. Det är i grund och botten harmonisk pop med ett ordentligt stänk country i botten.
Dessutom gitarrer som kan få vilken Neil Young-fantast som helst att gå upp i spinn. Men det är samtidigt naket och avskalat – och den ljuva stämman får tala sitt tydliga språk. Kjellvander skulle säkert vara en av de stora berättarna over there, så bra låtar han emellanåt. Dessutom har han som sagt en röst, klar men dyster, som borde få Neil Young att bli riktigt avundsjuk. Det är dags att upptäcka den här mannen fullt ut.
Torbjörn Berlin | URL