Jag kommer ihåg att det en gång, i slutet av nittiotalet, fanns ett band som hette "Alimony". Det låter snyggt, eller hur? Problemet är att ordet betyder "underhållsbidrag".
När vinden vände och svenska indieband vände sig till USA, snarare än England, för inspiration drabbades hela scenen av trovärdighetsproblem. Christian Kjellvander, som delvis vuxit upp i Seattle, hade inga sådana problem. Nu vill han vifta bort uppväxtårens betydelse, men faktum är att de framstår som avgörande. Kjellvander har ett på samma gång lätt handlag och stadga i traditionen. Han lånar av Townes Van Zandt och Jay Farrar och hittar rätt i språket, väver samman folkmusik och indierock. Det är nästan uteslutande vackert.
Po Tidholm | URL