Det är i princip omöjligt att såga Christian Kjellvander. Han är en skicklig musiker och sångare med ett varmt och samtidigt sårbart uttryck. Dessutom har han sedan starten med Loosegoats rört sig i altcountryland, ett område som nästan automatiskt ger kreddpoäng.
Men det är något med nya akustiskt baserade skivan The rough and Rynge som gör det lika omöjligt att plocka fram de riktigt höga betygen. Förutom intensivt vackra Blue tit/Red kite och avskalade Slow walk in the country är det som om låtarna bara slinker förbi under lyssningen, utan att riktigt fästa i medvetandet.
Det sägs att andra soloalbumet Faya var ett försök att "sålla bland fansen" genom att inte fokusera så mycket på hitpotentialen. Möjligen är det dags att ta ett steg åt andra hållet nu.
Sara Ullberg | URL