Vi har ju redan sedan länge konstaterat några grundläggande fakta. Att Christian Kjellvander har en av landets varmaste och närmaste röster, till exempel, och att han alltid alltid har nära till de starkaste melodierna. På sådana områden finns här inga nyheter utan bara en mycket välbehaglig fortsättning och stilla utveckling.
Men som redan smakprovet Midsommer (Red Dance) givit exempel på finns det andra nyheter på A Village: Natural Light. Christian Kjellvander tar allt större svängar utanför sina upptrampade americanastigar, och befinner sig allt oftare i mörka Nick Cave-territorier, i synnerhet i suggestiva Staghorn Sumac. Kanske är det extrajobbet på den lokala kyrkogården som bidragit till sådana stämningar, för det långsamma crescendo-bygget Good Child leder associationerna i samma riktning. På andra håll prövar han annat, som i Riders in the Rain där Christian Kjellvander skapar utrymme att visa upp att han dessutom är en storslagen crooner.
Eftersom de grundläggande sanningarna här ovan gäller oberoende av Christian Kjellvanders valda uttryck finns inget att anmärka på i sådana utsvävningar. De innebär bara fler dimensioner att njuta.
Patrik Forshage | URL