Christian Kjellvander
Platens bar, Linköping, 10/11
Landets altcountrykung är en artist där det nästan känns fel att tala om musiken i form av låtar. Kjellvanders musik bara finns där, mer som en förnimmelse än som tydliga sånger. De inledande "Reverse traverse blues" och "Drunken hands" är bara byggstenar i något större.
Vemodig stämning
Kombinationen med det tajta femmannabandet, den dystra ljudbilden, Kjellvanders djupa röst, texterna och, förstås, musiken skapar en varm, vemodig stämning.
Ska man förstå och uppskatta Kjellvander är det helheten man ser, snarare än att söka efter enskilda slagdängor.
Första delen av konserten flyter dock musiken ihop lite väl mycket, jag tappar koncentrationen och har svårt att bry mig. Det låter likartat och trist.
Tänder till
Det är vid extranumren som det börjar tända till och den första riktiga publikreaktionen visar sig. Kjellvander kör "Oh, night" och "Portugal" och jag tänker "så här borde hela konserten ha varit". Plötsligt behöver man inte anstränga sig för att lyssna, musiken letar sig till öronen ändå.
Han kommer tillbaka en andra gång och avslutar konserten med "Homeward Rolling Soldier". Jag hade gärna sett mer av den hettan redan från start.
TOBIAS PETTERSSON
TOBIAS PETTERSSON | URL