Kjellvander står över alla mallar
Av Anders Jaderup
Sedan den inhemska singer/songwriter-vågen kulminerade har åtminstone medias intresse riktats åt andra håll, inte minst på elektroniska popduos som ingående förkastar allt som gitarrbaserad rock står för.
Christian Kjellvander
Mejeriet i Lund 13.11.
Men om det är någon av de ensamma svenska countryrockmännen med akustisk gitarr som har kapacitet att höja sig över alla trender så är det Christian Kjellvander. Inte bara för att han är en exceptionell sångare och rikt begåvad låtskrivare, det visade han redan med Loosegoats, utan också för att han aldrig låser fast sig i någon förutbestämd mall.
Höstens turné är ingen enmanshistoria och lågmäldheten utmanas gång på gång. I de stunder då kompbandet The Lazy Grace Frontier får fria tyglar blir det istället ett påstridigt elektriskt larm, som på slutet i " Drunken Hands" där tre elgitarrer intensivt matar samma riff. Countryn är visserligen närvarande men mer som en underförstådd referenspunkt än ett genremässigt statement.
Det är också tydligt att Christian Kjellvander litar på att hans publik litar på honom. Nya skivan "Faya" är ett konceptalbum om en medelålders man på väg mot sin egen undergång och på Mejeriet inledde Kjellvander och bandet med att spela hela plattan rakt igenom, som en fyrtio minuter lång exorcism utan andhämtningspauser. Både de lugna partierna, som bräckliga "Juanita" där bruset i högtalarsystemet blev det mest framträdande instrumentet, och de mer stormande sekvenserna, som hallucinatoriska "Roaring 40's", framfördes med en ödesmättad övertygelse.
Efter det blev konsertens andra del, med några av de allra starkaste sångerna från solodebuten "Songs From a Two-Room Chapel" , en välkommen ventil. Såväl Kjellvander som bandet släppte en aning på allvaret, de lät musiken svänga lite mer och magnifika "Oh Night" kändes direkt som ett sprakande färgfoto efter " Faya"-låtarnas mer svartvita stämningsbilder. Och frågan är om Kjellvanders röst någonsin låtit lika sällsamt gripande som i det dämpade prärievargsylandet i "Allelujah".
Anders Jaderup | URL