Stämningsfullt men sömnigt
Lördag kväll. Något förvånad konstaterar jag att Christian Kjellvander sitter i mitt rum, bredvid min säng och spelar på sin akustiska gitarr. Hans mörka stämma vaggar mig till sömns. Skänker tröst.
Den logiska delen av min hjärna försöker påpeka det omöjliga i att en av Sveriges mest begåvade sångare och låtskrivare skulle ha brutit sig in i mitt hus för att ge en privat konsert, men den röstas snabbt ner av övriga hjärnfunktioner.
Kapitulerar och lutar mig tillbaka igen för att somna om… pang! Mitt huvud dunsar in i väggen som jag i själva verket suttit lutad emot inne på konsertlokalen Diezel.
Christian Kjellvanders konsert fungerar alltså som ett sömnpiller för mig. Missförstå mig inte, Christian med kompbandet the Lazy Grace Frontier är grymma musiker.
De fem männen på scenen med den gänglige ledaren i mitten förmedlar sina låtar på ett utsökt lidelsefullt sätt. Sångerna smyckas ut med små kyrkklockor och lite stråkar här och där.
Christian Kjellvander är totalt uppslukad av det han gör. Vemodet i hans röst innerligt och ärligt. Mellan låtarna säger han nästan ingenting. Bara några blyga ”Tack så jättemycket”.
Det är mörkt i lokalen. Ljuset kommer endast från några värmeljus och spotlights på scenen. Perfekt musik för att hålla någon man tycker om i handen. Uppenbarligen lite farligt att sätta sig ner och luta sig tillbaka till.
Tur kanske då, att bandet väcker mig. För det bjuds på intensiva stunder också, som i ”Drunken Hands” med larmande gitarrer. Från nya skivan Faya blir den blir tillsammans med ”Roaring 40’s” de personliga favoriterna. Slutet av konserten bjuder Christian också på flera av de äldre alstren. Som hitten ”Homeward rolling soldier” och finstämda ”Log At 25”.
Christian Kjellvander har bott i min cd-spelare i flera år nu, ända sedan han spelade indierock i bandet Loosegoats. Han får gärna bo kvar och fortsätta vagga mig till sömns. Godnatt.
MAGNUS JOHANSSON
[E-mail]
MAGNUS JOHANSSON | URL