Christian Kjellvander är glödhet. Ja, inte på något sexuellt kvällstidningsaktigt vis utan mer som artist och låtskrivare. Spelningen på Södra teatern är stundtals rent monumental. Det sköra och bräckliga ställs mot det himlastormande på ett otroligt smart vis.
Innan Kjellvander tar andan ur oss värmer britten Danny George Wilson upp. Wilson hör till vardags hemma i ut-märkta gubbrockbandet Grand Drive. Nu har han gjort en soloskiva, The Famous Mad Mile, som är klart hörvärd. Danny George Wilson har en otrolig känsla för melodier och ordens valörer så även när han bara står där rakt upp och ned och strummar på en akustisk gitarr blir det ändå en vacker resa. Han lyckas speciellt bra med låten Old Soul, som levereras i en version som framkallar rys-ningar av välbehag.
Uppbackad av bandet The Lazy Grace gör sedan Christian Kjellvander sin grej. Nya skivan Faya betas av i all sin prakt. Vissa partier är så försiktiga och förtätade att man knappt vågar andas. Ändå märks det tydligt att den där glöden ligger under allt och värmer. Sedan släpper Christian loss och flammorna stiger mot skyn.
Det Kjellvander sysslar med är klassisk rock i den amerikanska traditionen. Man kan ana lite Neil Young här och lite countrystråk där. Men Christian Kjellvander plöjer sin egen fåra. Hans mörka röst är av det slaget som gör att man sitter kapprak och lyssnar på varje ord. Samtidigt ligger bandet bakom och accentuerar och fyller i följsamt och smakfullt.
Det enda man egentligen kan kritisera är att Christian kanske inte är någon estradör direkt. Ett enkelt tack efter applåderna är det närmaste kommunikation med pu-bliken han kommer. Samtidigt är musiken så tillfredstäl-lande och mättad att sådant inte spelar särskilt stor roll.
STEFAN MALMQVIST
STEFAN MALMQVIST | URL