Det är knappt så jag vågar andas. News är fullpackat men Christian Kjellvander möts av en tystnad så total och respektfull att han när som helst under sin spelning skulle höra den berömda knappnålen falla, någonstans längst bort i den andra sidan av lokalen.
Publiken, å andra sidan, möts av musik så naken, fängslande och skör att man inte kan göra annat än att sitta stum och försöka följa indietrubadurens minsta rörelse på scenen i News ena hörn.
Christian Kjellvander betar av sin nya skiva, Faya, metodiskt och tackar försynt varje gång de överväldigande applåderna lägger sig. För ett ögonblick saknar jag hans medmusikers inblandning, men påminns om att det här är en annan grej, att det handlar om en spelning från en trubadur som bildligt talat spelar i våra knän. Låtmaterialet på Faya kommer helt och fullt till sin rätt då skivan, precis som konserten, är avskalad, försiktig och lågmäld.
Det finstämda bryts bara några få gånger, framför allt i hiten Portugal där Kjellvander, som en annan Johnny Cash, låter rocken möta countryn i en himlastormande ljudbild. I Allelujah, som även den är hämtad från debuten, är han tillbaka igen och så lågmäld att det nästan blir för mycket, för känslomässigt omtumlande. Publiken blundar, sitter med huvuden på sned. Någon torkar en tår.
Det är först när Kjellvander rundat av med extranumret, Johnny Cashs Folsom Prison Blues, som jag andas normalt igen.
Fotnot: Kjellvander spelade på News även i lördags.
Jonathan Leijonberg
Jonathan Leijonberg | URL