Articles and Reviews

Kjellvander bjuder på salva för såriga själar

Norra Västerbotten - 2006-03-27

Christian Kjellvander
Pinkerton, Skellefteå
Det är djupet som imponerar mest när Christian Kjellvander tar Pinkerton i besittning: djupet i rösten och djupet i berättelserna.
Redan med inledande "Drunken Hands" slår Kjellvander an tonen till något som utvecklas till en kanonkväll.

Kjellvander blandar och ger mellan material från sina två soloskivor, och låtlistan känns välkomponerad ända fram till och med världspremiären för en ännu odöpt låt ("Blackned Sky"?) som sista extranummer.

I pärlbandet som lindas runt våra halsar fastnar jag mest för två äldre nummer - den väldiga, lågmälda "Allelujah" och "Homeward Rolling Soldier" som rullar igång med ett ödsligt ekande munspel.
"Roaring 40Ís" blir faktiskt också nästan lika snygg som när Kjellvander gör den som en duett med Nina Persson.
Kjellvander låter låtarna tala och det anmärker jag inte mot - mellansnacket är mestadels sparsmakat.

Ett roligt avslöjande svarar Kjellvander i alla fall för - om att hans svåra haltande härrör sig från något som hände under efterfesten vid spelningen på Umeå Open kvällen före, "om ni undrar varför jag ser ut som Tomas Ledin på scenen så beror det inte på att jag gillar honom ..."
Men mest av allt bjuder Kjellvander på salva som läker såriga själar.
58 minuter i Kjellvanders sällskap försvinner lika fort som det ögonblick när jag senare denna natt ställer om klockan en timme framåt till sommartid.

Jonas Fahlman | URL