Nåja, det där var väl inte så pjåkigt, Christian. Det är inte helt säkert att publiken – förväntansfull som ett barn dagen före julafton – var uppmärksam hela tiden. Men vad gör väl det när du har ett av förra årets bästa album (”Faya”) i bagaget?
Låtarna och glöden för det mullrande, nedstämda ljudet, gitarrerna och hela känslan. Det är det som gör konserten. Christian Kjellvander har med sig ett band som jobbar lika ambitiöst som han på scenen. Pressar fram låtarna, med precision. Ibland tycker jag att det låter lite för nära studioversionerna. Och Kjellvander är som vanligt ganska stel. Han ger oss några ”Tack ska ni ha, tack så hemskt mycket, Linköping!” i mellansnacken. Men det är ju som sagt låtarna som är det viktiga här. ”Roaring 40’s” är en underbar skapelse, som i den välavvägda ljudmixen ger mig gåshud – på årets varmaste sommardag!
Ulrik Svedin | URL