En rejäl uppsättning gitarrer på scenen väckte förväntan på kvällens huvudartist, Christian Kjellvander och kompani. Kvartetten ockuperade genast scenen med målmedveten doldisattityd. Inledande stråkspel på akustisk gitarr skvallrade om att detta skulle bli spännande.
Lagom med dekorrök tillsammans med effektfullt bländande scenbelysning skapade illusionen av ljuset från en oidentifierbar källa mellan träden i en dimmig skog. I sådana fall spelade musiken sin roll väl som det mystiska, halvt okända som skymtade djupt inne i mörkret. Men sedan sprack Kjellvanders melankoli upp och släppte igenom strålar av mer hoppfulla tongångar, och när det väl hände lyste melodierna klart upp vackert levande musikaliska landskap som inbjöd till barfotadans.
Texterna var poetiska och tempot väldigt varierat. Det experimenterades med både ljud och upplägg, som i låten där målet varit att endast använda ett ackord. Genomgående rådde en drömlik stämning, och när musiken slutligen tystnade och publiken rörde sig ut, kändes det ändå inte som att magin var helt bruten. Jag tror att många bar med sig ett stråk av den värmande drömstämningen även när de kämpade sig hem i mörkret och snöstormen.
Förbandet EP’s Trailer Park från Gotland och Stockholm bjöd på vacker stämsång, dov fiol, trippla klaviaturer och dubbla gitarrer – en akustisk, båda elförstärkta, hjälptes åt att skapa en varm vindskyddsstämning trots vetskapen om att snöstormen ven utanför. Det bjöds även på mandolin och banjo. Jag hade gärna hört ett dragspel, men elorgeln fyllde den luckan rätt bra den med. Framträdandet underströks extra med hjälp av en trädgårdsflamingo på scenen, i kombination med en sagostjärnig gitarr, sångarens pälsmössa och violinistens rödblommiga sjal.
Spegeln, Gävle, onsdag:
CHRISTIAN KJELLVANDER Betyg: 5
EP’s TRAILER PARK Betyg 4
Christina Smedbakken | URL