RECENSION: Andreas Jakobsson kategoriserar Christian Kjellvander som lyckligt sorgsen. Musiken skulle inte kunna bli så bra annars, tror han.
När jag började lyssna på Christian Kjellvander var det vinter och mörkt och kallt. Han hade just släppt det supermelankoliska albumet Faya och jag var övertygad om att han var en riktigt svår jävel. Två konserter, en briljant i Gävle där han spelade hela skivan i ett sträck och en kass i Paris där han verkade göra allt för att inte nå ut till publiken, förstärkte antagandet. Sedan släppte han den mer lättlyssnade skivan I saw her from here/I saw here from her och berättade om ett misslyckat marijuanaköp i Portugal i ett mellansnack.
En mer mänsklig artist med en hel del humor trädde fram. Gör man så svårtillgänglig musik som Kjellvander i ett medielandskap som hyllar perfekt skolade musiker med blekta tänder och en mördande likformighet så måste man förstås vara ganska svår, men kanske mest dumdristig. Att han sedan har lyckats fånga en inte obetydlig fanskara visar både att han är envis och så pass skicklig på det han gör att musiken inte går att ignorera. Han är en slags antipopstjärna.
Katalinpubliken fyller lokalen skapligt och får uppleva den kluvna ångesten Christian Kjellvander kände när han turnerade i USA. Landet där alla hans musikaliska influensrötter härstammar från, men som samtidigt representerar allt han inte står för i fråga om kommersialism och lättsmält underhållning.
Det stod om hans amerikakris i pressreleasen till senaste albumet The rough and the Rynge och man hör den ännu tydligare live än på skiva. Den lilla orkestern låter omväxlande som ett frustande ånglok, som stora bussars dundrande på inlandsmotorvägar eller en historia i natten som berättar om en värld som stänger in och stryper kreativitet, som förstör sig själv och där människorna som är världen ignorerar hur dumt allt är.
Som ett svart sken i mörkret står den lilla svenska artisten och mår ganska bra av att vältra sig i allt det svarta. Liksom Nick Cave verkar han vara lyckligast när han är riktigt riktigt sorgsen. Det vore nog omöjligt att göra något så vackert av det annars.
Andreas Jakobsson | URL