Kjellvander växer i styrka
På KB i Malmö visar Christian Kjellvander sin mest dynamiska sida när han varvar intensiv gitarrock med stillsamma stämningsbyggen. Magnus Ransheim har sett en imponerande artist som bör komma till Helsingborg i vår.
Konsert. Merparten av Christian Kjellvanders purfärska platta, ”The rough & Rynge”, är lågmäld, på gränsen till kärv. Av denna försiktiga nyorientering märks förhållandevis lite under konserten på ett halvbesatt KB. Tillsammans med sitt lyhörda band varvar den 34-årige vagabonden hudlösa stämningar med vredgade rockutbrott.
Den uppmärksamt lyssnande publiken får en lektion i musikalisk dynamik av en artist som för länge sedan lämnat studentlivet och i dag uppträder som en professor på singer/songwriter-fakulteten. Han slår an tonen med ”Long distance runner” och ”Bad hurtn”. Bägge låtarna genomgår en imponerande metamorfos framför våra ögon, från pittoresk timmerstuga till mäktig landsortskyrka, för att tala bildspråk.
Många nummer slutar med att Christian Kjellvander och vapenbrodern Tias Carlson går loss på sina gitarrer som vore de Neil Young respektive Frank ”Poncho” Sampedro. Att bandet tillsammans med delar av uppvärmarna EP’s Trailer Park, som sista extranummer, gör en uppsluppen cover på Neil Young & Crazy Horses ”Everybody knows this is nowhere” känns därför logiskt.
Men dessförinnan koncentrerar sig Christian Kjellvander på sin egen, alltmer helgjutna katalog. Med precision kilar han in flera av sina lite äldre topplåtar – både Songs Of Soils ”Paige” och Loosegoats ”Live ones” dammas av – i ett set som annars domineras av nytt material.
Expressversionen (jag hade skrivit X2000 om det inte hade haft en så negativ klang) av ”Homeward rolling soldier” kontrasterar fint mot ödsliga ettackordsförsöket ”Freighter boat blue”.
Lika lyckad är befruktningen mellan orgelfärgade ”Portugal” och en hastigt accelererande ”Oh night” som mynnar ut i intergalaktiska gitarrsolon av psykedeliskt 70-talssnitt.
Därefter manifesterar Christian Kjellvander sin hypersensitiva sida i ”Gardner river” och ”When the mourning comes”. Den sistnämnda titeln sammanfattar hans humor rätt bra – torr och nördig. Och även om musiken säger det mesta hade han gärna fått försöka skoja mer med oss mellan låtarna.
När jag intervjuade honom häromveckan beklagade han att Helsingborg inte omfattas av den nu pågående turnén. Men han sa att han ämnade komma hit till våren. Jag hoppas att det blir så, för Christian Kjellvander är en man för alla årstider och landsändar.
Christian Kjellvander
KB, Malmö
Onsdag 1 december
Genre: Folkrock
Betyg: 4
Magnus Ransheim | URL