Christian Kjellvander
Kalmarsalen
Lång, gänglig och med luggen långt ner över glasögonen precis som vi är vana att se honom, har Christian Kjellvander kvällens stjärnroll.
Christian Kjellvander själv pratar om en magisk kväll.
Men det blir aldrig riktigt magiskt.
Jag vet inte om det är en timme Dunger som uppvärmning som gör att nästan en och en halv timme Kjellvander känns lite länge, nästan lite (jag skäms för att skriva ordet) långtråkigt.
Även om Dunger och Kjellvander inte är särskilt lika varandra musikmässigt så är det ändå den eftertänksamma musiken som dominerar hela kvällen. Visst, Kjellvander manglar loss litegrann men inte alls så mycket som han kan i sina rockigaste stunder. I kväll är det nästan lika mycket stråkar som gitarrer.
Jag tror att de båda spelningarna hade blivit bättre var för sig. Nu känns två och en halv timme som lång tid.
Även om jag inte håller med om att det blev en magisk kväll så är vissa stunder ändå magiska.
Som när Homeward Rolling Soldier brakar loss ordentligt efter den försiktiga inledningen.
Som när Words in the wires smyger i gång och kommer alldeles nära inpå.
Eller som när Kjellvander och bandet gör en så ödesmättad version av den senaste singeln Portugal att man nästan måste hålla andan.
Christian Kjellvander är mycket röst. Kanske både på gott och ont.
Ibland kan hans karaktäristiska och lätt igenkännbara röst få låtarna att låta väldigt lika. Rösten överskuggar det andra, det låter alltid som Kjellvander.
Men live är det inte ett problem.
Röstens nyanser blir i stället väldigt tydliga och ger skärpa, tyngd och karaktär.
Kanske inte en magisk kväll, men Kjellvander gör alltid bra spelningar.
Lotta Nyberg
[E-mail]
Lotta Nyberg | URL