Articles and Reviews

"Jag har funderat på att bränna bocken"

Arbetarbladet

"Jag har funderat på att bränna bocken"




När Christian Kjellvander skriver musik blir det inget blaj. Det blir raka, öppna berättelser ur livet. Naket.
- Men jag känner inte att jag blottar mig. Det är nog lyssnaren som känner sig blottad, säger han.

Var kommer dina historier ifrån?
- Det är nån slags samlarmani jag har. Jag samlar tankar och ord och ögonblick ur livet. Jag gillar att berätta. Det finns en romantik eller poesi över det, säger Christian Kjellvander.
Hela din nya skiva "Faya" handlar om samma man, ett alter ego till din bortgångne pappa. Det känns ganska utlämnande.
- Ja, men jag känner inte att jag tar stryk av det.Folk har ändå inte en full bild. Jag lämnar bara ut små ledtrådar. Den där mannen är egentligen en korsning mellan mig och min far. Jag har försökt förstå hans handlande.
Hur gjorde du då?
- Jag fick gå igenom en massa minnen och pratade med hans vänner, min mamma och mina bröder.
Har du någon annan berättelse på lut, som du vill sjunga om?
- Ja, faktiskt. Jag har en tanke på att göra en skiva med massa små berättelser som alla är sanna. Det ska bli spännande att hålla sig inom den ramen.
Alla verkar göra julkonserter nu. Har du funderat på det?
- Nej.
Tycker du inte om julen?
- Jo, den är helt okej. Fast en intressant grej är att det alltid är massa skilsmässor på jul. Alla är med sina närmaste då och får liksom svart på vitt hur livet ser ut.
Har du själv gjort slut under julen?
- Ja. Två gånger. Med samma tjej. Inte samma jul, men två jular i rad.
Skrev du nån låt om det?
- Nej, det finns tillräckligt med jullåtar.
Jag läste att du tycker att det är "så jävla tråkigt att åka upp till Norrland". Hur känns det då att komma till Gävle?
- Nej, för helvete. Det har jag aldrig sagt. Jag älskar Norrland. Jag har massa kompisar där uppe. Men Gävle ligger väl precis på gränsen? Förresten har jag funderat på att bränna ner bocken när jag ändå är i Gävle. Jag måste åka in på finkan så att jag har något nytt att berätta.



Elin Lindell

| URL