"Stundtals rent monumentalt". Det var ett av de stormande omdömena om Christian Kjellvanders spelning på Södra teatern i Stockholm för ett par veckor sedan.
I helgen dubblar han solo på ett utsålt News i Östersund.
Kjellvanders andra soloalbum "Faya" som släpptes för knappt två månader sedan har fått idel rosor av recensenterna. Att den kommer att dyka upp på ett antal årsbästalistor är det låga odds på.
Hur nöjd är du själv?
- Det är jävligt svårt att säga. Men den sumerar väldigt bra de två senaste åren i mitt liv. Och eftersom jag alltid vill att mina skivor ska stå som ett tidsdokument för mig så är jag mycket nöjd med den. Men samtidigt har man alltid invändningar på små detaljer
"Faya" låter som en kvinnonamn.
- Man kan se det som lite dubbelbottnat. Jag ville skriva romantiska texter, ungefär som Townes Van Zandt gjorde. Man kan säga att det är en mans värld betraktad ur en kvinnas ögon, förklarar han.
Men "Faya" är också temaskivan där rastlöshet, rotlöshet och otillfredställelse är klart röda trådar i texterna. Tillstånd som speglade hans pappa som misslyckades, började missbruka alkohol, lämnade familjen och till slut dog när Christian var i 20-årsåldern.
Hur är det att på solokvist framföra låtar om rastlöshet, rotlöshet och otillfredställelse i en sådan bekymmersfri miljö som krogens?
- Det brukar funka bra. Det handlar om respekt mellan artist och publik. Men samtidigt är jag inte så naiv så att jag inte är medveten om att det alltid finns människor i lokalen som inte bryr sig ett dugg om min musik. Som när jag öppnade för Cardigans i Athen och alla 3000 i publiken bara var där för att höra "Love Fool", skrattar han.
Ända sedan skivdebuten med Loosegoats för tio år sedan så har det droppats goda ord från recensenthåll. Men responsen från publik och skivköpare har låtit vänta på sig.
- I många år var bra recensioner den enda feedbacken vi fick när vi knappt drog halvfulla ungdomsgårdar på våra spelningar. Men nu verkar folk ha förstått det jag vill förmedla och att jag vill beröra. Det handlar om trovärdighet och det tar ju tid att bygga upp en ömsesidig relation.
Det finns ju de som tycker att du alltid varit lika angelägen i alllt du har gjort under din karriär, men att det är först med soloalbumen som du fått det riktiga erkännandet.
- Jag kan hålla med om det. Vi fick ju en del bannor för våra USA-kopplingar på Loosegoats-plattorna. Jag vill på intet sätt sabla ner på Hello Saferide, men hade Annika släppt sin amerikanska collegepop 1996 så hade även hon drabbats av den svenska jantelagen.
Christian ligger på ett skivbolag som ger honom full artistisk frihet. Han bestämmer själv till hundra procent när han ska "leverera".
- Man måste ta vara på tiden, då dyker den rätta inspirationen alltid upp förr eller senare. Ibland går det snabbare och ibland måste det få ta tid att hitta rätt, säger Christian som tror att det är rätt sätt att jobba mot stagnationen som artist.
Vilken är skillnaden på den Christian som startade Loosegoats och den som kommer till Östersund?
- I stort sett är det samma kille även om jag hittat en plats, ett annat uttryck och en ny röst inom mig själv på senare år. Det gäller att hitta och plocka fram det man har fått gratis och sen lyckas kombinera det med sånt som man måste kämpa för att jobba fram.
Du har i en intervju sagt att du ville "sålla bland dina fans eller åtminstone sätta dom på prov med "Faya" ".
- Sålla är ett lite hårt ord. Men jag kände att jag stod inför ett break efter förra plattan och hade lyckats ackumulerat så mycket respekt hos publiken att jag inte behövde göra någon video för att "Faya" skulle sälja säkert. Det var väldigt tillfredställande att kunna stanna upp och verkligen känna efter vad jag ville göra.
När får vi höra en platta med 11 glada upptempolåtar från Christian Kjellvander?
- Det vete fan? Men eftersom "Faya" är en allvarlig historia så är jag sugen på att göra en lite mer popig sak nästa gång.
Och trots att det bara är två månader sedan "Faya" släpptes så går Christian redan i nya skivplaner.
- Jag har börjat jobba så smått med nytt material och det händer saker varje dag, säger Christian och avslöjar att det blir med ett "lite annorlunda" band i ryggen.
Känner du press över att ta steg nummer tre?
- Pressen från mig själv är enorm. Men den mediala ångesten struntar jag helt i för jag bryr mig inte ett dugg om vad det står i någon fredagsbilaga. Min musik gör jag helt för mig själv och för dom som vill lyssna.
| URL