LINKÖPING (PT)FÖRBAND. Sju år har gått sedan Christian Kjellvander senast stod på en scen i Piteå. Då som frontfigur i indiebandet Loos-egoats.I kväll är han tillbaka, med två soloplattor i bagaget, för att värma publiken inför Lars Winnerbäcks konsert i Badhusparken.
Det är en glad Christian Kjellvander som PT pratar med på en knackig telefonledning. Han är på väg till en kompis utanför Linköping för att vila upp sig innan det är dags att bege sig till Piteå.
- Jag är fantastiskt nöjd med mitt liv just nu. Jag får göra mina skivor och kan leva på det jag gör. Jag har roligt och kan unna mig en god middag någon gång. Det räcker.
Sju spelningar är avklarade på Lars Winnerbäcks sommarturne. Christian beskriver upplevelsen som helt otrolig där premiären var en av höjdpunkterna.
Bra väder
- Första spelningen är alltid lite speciell. Vi var i Lars hemstad Linköping, det var bra väder och väldigt mycket folk. Vi har faktiskt haft jättebra väder hela tiden, det har varit som värsta Pripps Blå-reklamen.
Hur Christian Kjellvander hamnade som förband till Lars Winnerbäck är han inte helt på det klara med.
- Någon kontaktade någon och plötsligt var allt klart. Jag har inte lyssnat på Winnerbäck innan, men jag har ju hört hitarna. Han kan skriva jättebra vardagsromantiska texter. Det är verkligen en upplevelse att få åka runt till alla fantastiska ställen med såna coola människor som Hovet är. Allt är så uppstyrt. Det är röda mattan hela vägen.
Slipper huvudansvaret
Att vara förband i stället för huvudakt ser Christian inte som någonting negativt. I stället känner han att publiken har uppskattat hans insats så här långt.
- Hovet är så utåtriktade, jag kör inte riktigt på samma linje. Det finns säkert folk som tycker att man är en sur gubbe som sjunger sin klagosång, men det behövs en kontrast.
- En av fördelarna med att vara förband är att man slipper huvudansvaret för att alla ska må bra. Men samtidigt är det tråkigt att bara få spela i 45 minuter.
Texterna är viktigast
I kväll blir det debut som soloartist i Piteå. Men Christian poängterar att han faktiskt har stått på scen här tidigare.
- Vi spelade med Loosegoats på Piteå dansar och ler för många år sedan. Publiken var väldigt entusiastisk, minns Christian.
Det var 1997. Sedan dess har Christian gjort tre fullängdare. År 2000 släpptes "Songs of Soil", där han samarbetade med sin bror Gustav Kjellvander.
- Det är mycket möjligt att vi gör ytterligare ett samarbete. Vi har varit på drift i från varandra i ett par år, mycket på grund av att han har varit i London. Nu vi har börjat umgås mer. Men ingen vill ju höra den skivan igen, så vi får hitta på något nytt.
Två år efter "Songs of Soil" debuterade Christian som soloartist med kritkerhyllade "Songs from a two-room chapel" som följdes upp av "Faya" i höstas.
- När jag gjorde "Faya" kändes det viktigt att tona ner musiken och låta texten vara det viktiga. Texterna är det som skapar personligheten.
Skrivandet blir lidande
Efter varje platta har Christian gjort långa turneer över hela Europa. Däremot får marknaden i USA vänta.
- Jag tror att bra musik kommer till bra människor förr eller senare, det är min teori. Det där landet är för stort och det är för många ointresserade människor. Det är inte värt att åka dit, man förlorar för mycket pengar på det. Då åker jag hellre dit på semester.
Christian påpekar att en av nackdelarna med att ständigt vara på turne är att skrivandet blir lidande. Innan Sverige-turnen med Lars Winnerbäck lyckades han dock vara ledig i två månader.
- Då fick jag rätt mycket gjort, jag har gjort lite mer än halva nästa platta. Den ska bli bättre än de tidigare skivorna. Låtarna ska vara tidlösa med lite mer duetter och tjejröster. Det kommer bli bra, det kan jag lova.
| URL