Det första jag tänker på när jag hör Christian Kjellvanders namn är en inbunden och svårgreppad människa som skapar sin musik på ett sätt som bara han kan. Men när han sedan lyfter luren och svarar artigt på frågorna som ställs blir jag mer och mer övertygad om att han egentligen är en väldigt utåtriktad och väldigt välartikulerad person. Visst, han pratar kanske inte så att trumhinnorna sprängs och ibland är det nästan svårt att höra vad han säger, men när intervjun är klar och telefonluren ligger tryggt i sin klyka förstår jag att Christian Kjellvander är en mycket klok människa med ett sinne för musik som ingen annan.
Den 15:e oktober släpps Cristian Kjellvanders samlingsalbum »Introducin the past«, en tillbakablick mot hans tidigare låtar från banden Loosegoats, Songs of Soil och hans egen soloplatta från förra året »Songs From the Two Room Chapel«.
Men det är en samling han helst varit utan;
Nae, det blir alltid lite tråkigt att släppa någonting som är gammalt, liksom, man vill ju hela tiden gå framåt… Detta är väl inte riktigt mitt val, det är mer en skivbolagsidé, som man sen får försöka göra så bra som möjligt liksom… Det är väl aldrig särskilt roligt att släppa en samling…
Men det är inte bara gamla låtar som redovisas på plattan, utan även två nya låtar och något gott måste väl komma ur detta;
Ja, det är två nya låtar… och det är väl lite positivt på det sättet att många som inte… kanske förstår eller vet att det finns musik som har gjorts tidigare…Dessutom ska det väl vara någon form av introduktion till min gamla musik för dom som inte visste om den, kanske…
När man ber Christian berätta om skivan säger han att det är en ganska schyst genomgång… en blick genom en karriär… och vidare… eller mer hur vi utvecklats som band och varför… det finns ju vissa låtar som säger en hel del om vissa vändpunkter i vår tillvaro…
När samtalet sedan kommer in på vad som influerat honom både musikaliskt och mänskligt säger Christian;
… Ja, jag influeras av saker som, som på nått sätt påminner mig om, eller som talar till mig, eller uttrycker tankar som jag själv har på något sätt… böcker och film och musik som ger mig en känsla i magen som säger att det här är bra … Sen är det ju svårt, när man hållit på med musik ett tag eller är intresserad av musik… så är det ju svårt att säga exakt vart influenserna kommer ifrån… Man har ju så mycket skivor och så mycket olika saker som man lyssnar på, så det är svårt att säga att jag är influerad av Niel Young, det blir så konstigt, för det är inte alls sant, det finns även mycket andra saker som influerar mig också, så det är svårt att säga exakt vad…
Och åter igen förklarar mitt undermedvetna för mig att människan som finns i andra änden av luren är en människa med stor livserfarenhet och med ett stort kunnande, det är svårt att sätta fingret på känslan, men det bara är så…
Tycker du att det blir en större frihet, för dig själv, nu att ta hand om musiken som soloartist, jämfört med tidigare…?
Det är väl lite lurigt, just musiken har jag väl alltid känt att jag haft ganska så bra koll på liksom, men det har ju blivit lite mer i teoretiska sammanhang, hur man ser på sig själv och hur man tänker… hur man får lov att agera i olika situationer på egen hand… och det upplever jag som positivt. Och att man har en större frihet att använda sig… när man är i ett band ska ju alla spela på alla låtar… Någon måste ha något att göra på varje låta, riktigt så känns det inte nu… Det blir lite lättare… Man kan välja lite mer i själva skapandet och i hur man sätter ihop en skiva eller ett arrangemang.
Vad är det du brinner mest för? Att Spela in musik eller att framföra den?
Att spela in, tror jag… Jag brinner nog mer för att skriva och spela in, sen tycker jag givetvis att det är fantastiskt kul att turnera… Men det är få saker som är så bra som att göra nytt och gå vidare, det är alltid väldigt spännande.
Hur tycker du att du har utvecklats som artist under de här åren som du har hållit på?
-Det är väl svårt att säga, jag har väl hittat mer vad jag är bra på, kanske. Man försöker ju liksom hela tiden raffinera på nått sätt, det man började vaska efter… Och det är väl bara en ständig kamp att försöka fortsätta det och hitta nya vägar att uttrycka samma vilja eller så… Eller liknande känslor och så… På nått sätt…
Och visst har han raffinerat sig, nya singeln »Portugal« låter fantastiskt med en underbar melodi och hans röst är lika mystisk och bländande som alltid.
Som avslutning bes han nämna några svenska band som han tycker om och som han lyssnar på, och ta mig katten om han inte nämner ett av mina favoritband allra först;
-Ja, jag tycker att Isolation Years är fantastiska, Bear Quartet är ju ofta bra, Nicolai Dunder givetvis, Soundtrack Of Our Lives vet väl dom flesta vilka dom är… Det finns jättemycket bra svensk musik…
Och så är intervjun slut och telefonluren ligger tryggt i sin klyka och allt är i en magisk stämning. En stämning som andas Christian Kjellvander. En stämning som doftar uppenbarelse. En uppenbarelse av att Christian Kjellvander nog inte alls är så där svårbegripbar utan istället helt greppbar och tydlig. Jag har nog aldrig tyckt så mycket om hans musik som just i det ögonblicket.
Denna intervju gjordes ursprungligen av Skövdes studentradio, Radio Qult, med Andreas Jansson som utfrågare och med en hel drös nyfikna (mig inräknat) radiomedarbetare bakom tekniken.
Marcus Müntzing
[E-mail]
| URL