Största drömmen är att sjunga duett med Dolly Parton. Men först ska han skriva den perfekta låten.
INTERVJU Den alternativa countryscenen i Sverige kretsar mycket kring en 27-åring malmöbo uppvuxen i USA.
Christian Kjellvanders djupa vemodiga röst och målande musiklandskap har sedan Loosegoats bildades 1993 fängslat en hänggiven lyssnarskara. År 2000 spelade han och den yngre brodern Gustav Kjellvander in en skiva under namnet Songs of soil. Albumet, och därpå följande turné, fick glödande varma mottaganden. Songs of soil är ett slumrande projekt som säkerligen kommer återuppväckas.
Loosegoats råkade ut för en trafikolycka 2001 under en resa i Norge och det var en av anledningarna till att musten gick ur dem. Bandet lades på is. Men Kjellvanders kreativitet lät sig inte hållas tillbaka och förra året kom den starka solodebuten "Songs from a two room chapel". Han målar upp breda musikkonstverk och har hittad ett säreget anslag. Han spelar fortfarande amorös alternativcountry men i och med solodebuten har han också banat väg för en kommersiell karriär. Fler har hittat in till hans vackra landskap.
I år spelar han på Hultsfredsfestivalens näst största scen Pampas. Jag slår mig ned bredvid Christian Kjellvander under mörka hotande skyar i ett sommarblåsigt Hultsfred. Han medger att festivalstämningen inte är på topp.
- Bakis och sånt här väder är inte bra, säger han. Men han tillägger att han är ändå är laddad - för tre år sedan gjorde han enligt sig själv sin bästa spelning någonsin i den gemytliga teaterladan.
- Strömmen gick, men jag fortsatte spela helt akustiskt. Stämningen var magisk och alla var helt tysta. Det var helt underbart.
Jag frågar vad som inspirerar honom att skriva musik.
- Allt. När jag träffar människor, när folk berättar sina livsöden. Man får liksom blixtar som föder inspiration. Jag vill berätta mina livshistorier, och möten med människor blir ibland magiska.
Var skriver du din musik?
- I huvudet.Ord och musik är liksom en utsmyckning av en idé, av själva kärnan. Jag sitter oftast hemma med gitarren, men jag har en sån här modern funktion på mobiltelefonen så att jag kan spela in ljud, och då kan det bli var som helst.
Har du några förbilder?
-Det är klart att jag inspirerats av stora musiker också. Sådana som är sin musik men ändå är människor. Som Neil Young och Bob Dylan och sådana. De har berättelser och skivor som sträcker sig över så många år.
Både Young och Dylan är amerikaner, och du sjunger på engelska och växte även upp i USA. Hur har tiden i USA påverkat dig och din familj?
- Uppväxten är en stor del av mig. Det klart jag påverkats. Att jag bodde därborta när jag var liten är ju så självklart. Jag vet ju inget annat. Men USA är för övrigt ett skitland.
Jaså?
Ja, om tanken är att människor ska trivas i den sfär de lever i, i sitt land, då har de misslyckats. Människor mår inte bra i USA. Men däremot är det ett väldigt vackert land, naturen är fantastisk. Och just att landet har misskötts så mycket har gjort att det växt fram svampar av kultur. Som bluesen och rocken och så vidare, det hade ju aldrig funnits om det hade varit ett bra land. Jag tror att kontrasterna driver saker framåt.
Vad hade du gjort idag om du inte kunnat livnära dig på musiken?
- Jag hade nog fortfarande pluggat någonting. Bibtiotikarie, kanske?
Du spelar country, men bor i stan. Var trivs du bäst?
- Jag ställer mig själv ofta frågan om jag vill bo i stan eller på landet. Min flickvän och jag dividerar om det. I Malmö finns pulsen och "storstadssakerna", men jag tror ändå jag vill flytta ut till landet.
Varför?
- På landet har man sig själv och sina närmasta i sin omgivning och det ger en otrolig trygghet i livet i sig. Jag vill ändå ha staden nära, för där finns folket och intrycken. Men allt är så förgängligt i stan och folk bryr sig om varandras karriärer och sånt där. Mitt mål med musiken är just att förmedla att vi ska ta med sig det viktiga från landet till staden. Att ta med sig det som blommar på landet. Känner du dig som en konstnär när du spelar musik?
Ja, det tycker jag. Det är mer budskapet än själva formen som är det viktiga. Jag skulle kunna hålla på med film, men jag har inte de färdigheterna. Men jag skulle kunna skriva ett manus. Jag har ett block där jag antecknar saker som händer, det som inspirerar mig.
Christian Kjellvander är lugn och harmonisk. Han är en stabil människa som ger genomtänkta utförliga svar på frågor om vad som är viktigt i livet. Han tror på att fånga stunden och njuta av varje liten del av tillvaron. Men uttrycket carpe diem, fånga dagen, vill han inte ta i munnen.
- Inte sedan jag sett Döda poeters sällskap, säger han och drar på bitterljuvt på smilbanden.
- Jag tror inte på att göra något riktigt tråkigt och jobbigt för att sedan göra något kul.
Blir inte samhället förfallet om ingen vill göra de jobbiga sakerna. vem ska bygga våra hus?
- Ja, det är väl just det. Men det klart att man kan göra jobbiga saker, bara man hela tiden ser det posititva i det. Men jag tror på någon slags anarkistisk socialism, såklart.
Såklart?
-Ja. Vi är människor som lever tillsammans.
Avslutningsvis pratar vi om den något snäva genre han rör sig i och Kjellvander ser ett samband mellan hip hopen och countryn.
- De är väldigt individualistiska och kretsar kring en enskild artsists röst och tankar. Rocken är mer statisk med sina fasta banduppsättningar.
Jag frågar honom vilka drömmar han kvar att uppfylla i sitt liv.
-Jag vill sjunga duett med Dolly Parton. Det är min enda dröm. Hon är Astrid Lindgren för mig.
Tror du det är genomförbart?
- Kanske. Jag har lite känningar, men har liksom inte frågat. Jag måste skriva den där perfekta låten först.
Jag önskar lycka till och han tackar ödmjukt. Jag börjar redan längta efter att höra Parton och Kjellvander i en själfull duett.
Jonas Gren
Jonas Gren | URL