Christian Kjellvander samlar sig på skiva
Av Håkan Engström 21 oktober 2003
Christian Kjellvander var en av förra årets stora debutanter, en röst som hörs allt oftare i radion och ett ansikte som blivit känt från tv.Men han är förstås ingen debutant - före soloplattan "Songs from a two-room chapel" hade han gett ut fyra album, tre som ledare för The Loosegoats och ett tillsammans med lillebror Gustaf under namnet Songs of Soil.
Nu har en del av godbitarna paketerats om, till samlingsdubbeln "Introducing the past" som ges ut i Kjellvanders eget namn. Det låter som ett utsökt ämne för en kontrovers med gamla bandet.
- Nej, det är inget problem. Det står ju bara "Songs by Christian Kjellvander" på plattan, säger han. Och det är de ju, jag känner otroligt mycket att låtarna är mina. Att spela in dem igen hade känts konstigare.
- Att skriva låtar är som att föda barn, å andra sidan är det rätt många som varit med och uppfostrat låtarna. Men de är trots allt mina.
Behovet av att summera en redan ganska lång karriär är nog i första hand kommersiellt; framgången med solodebuten väcker behovet av en orienteringskarta för nytillkomna lyssnare. Mindre skriande är artistens eget behov att summera sina erfarenheter innan han rusar vidare.
- På ett sätt finns väl ett sånt. När ett hus börjar brinna tar man de saker som är mest värdefulla. Jag har tagit med de låtar jag är mest stolt över. Men det var ju inte det som initierade albumet.
Retrospektiva samlingsalbum kan utformas på tusen sätt. Det gäller att bestämma sig för vem man vänder sig till. Och, kanske viktigare, vilken historia det är man vill berätta. Ska det vara den förskönande omskrivningen? Den mest lättillgängliga versionen? Den komplexa? Den personliga? Ska det vara ett tvärsnitt, eller ska man bara hålla sig till topparna? Ska man stanna till vid de tydligaste skyltarna längs vägen dit där artisten är idag?
- Jag har utgått från vad jag själv tycker är bra, säger Christian Kjellvander. Det innefattar givetvis sådant som lett mig dit där jag står som artist nu. Men framför allt försökte jag komma fram till vad som var störst och viktigast vid just den tidpunkt då jag skrev och spelade in.
Då följer oundvikligen en del låtar med som artisten inte riktigt står för, låtar som varit viktiga men krympt.
- Det finns en del texter man ifrågasätter, sånt som idag inte skulle passera filtret. Men: jag måste lite på att det var rätt för var jag befann mig då. Man blir kräsen med åren, fördjupar sin smak. Det som ger en rysningar är olika saker, det förändras hela tiden. Tur det, annat hade varit konstigt.
Men inte alla favoriter från förr har funnit nåd. En ambition har varit att i stora drag spegla dagens scenrepertoar. Låtar han helt upphört att spela live har haft svårt att kvala in.
- "Slot machines" är ett exempel, den har fallit bort. Jag kan inte tillföra mer på scen än det jag skrev då, när jag var 18. Det är den åldern då man är så extrovert, slår folk i huvudet och skriver på näsan.
Desto mer generös har han varit mot ett par obskyra låtar som när det begav sig gömdes på halvt dolda platser på ep-plattor med liten upplaga. Men det är låtar som så här i efterhand tycks markera en brytpunkt.
"Israel" låg på en ep som kom mellan albumen "For sale by owner" och "Plains, plateaus and mountains". Det låter rätt illa, egentligen. Påminner ganska mycket om 80-talsband som Green On Red, band som ville göra ungefär vad vi ville göra men som hade de konstiga förutsättningar som var 80-talet emot sig.
En annan brytpunkt var "River raffle".
- Jag hade bestämt mig för att göra country, men vi var inte riktigt där. Det var så tydligt: vi ville vara The Band, men hade inte förmågan.
Loosegoats upplöstes för två år sedan, enligt många av fansen när bandet stod på den absoluta toppen och gjorde albumet "Her, the city et al". Kjellvander själv tycker annorlunda.
- Med den plattan bara förfinade vi vad vi gjort tidigare. Det är den ultimata Loosegoatsplattan på det sättet, men den innebar inget nytt. Den är för oss vad "Grand prix" är för Teenage Fanclub och "Harvest" för Neil Young.
Håkan Engström | URL