Christian Kjellvander har gjort ett nytt album om rotlöshet och uppväxten i USA. Faya är inte bara en resa i artistens inre, utan också ett bokslut där han gör upp med sina känslor inför faderns för tidiga bortgång. Duetten med Nina från Cardigans, som han länge velat jobba med, är ett av plattans mäktigaste spår.
- Nina har en fantastisk röst, cool och lite osäker samtidigt, vilket ger just den här duetten ett magiskt skimmer. Jag har länge velat göra något med Nina eftersom jag känner henne, och nu gick det att genomföra, säger Christian Kjellvander när han beskriver näst sista spåret på plattan Roaring 40´s.
Återstår för Kjellvander att förverkliga ännu en dröm; sjunga duett med barndomshjältinnan Dolly Parton.
Kjellvander, som slog igenom i Loosegoats 1993, brukar beskrivas i alla möjliga musikaliska termer. Lo-fi-alternativcountry-snubbe har han ironiskt kallat sig själv mer än en gång.
Hur vill du själv beskriva din musik?
- Det absurdaste jag hört någon kalla mig är gothisk trubadur. Det kändes lite väl absurt. Nej, vad ska jag säga? Min musik bygger på den berättartradition du hittar i popen. Jag skriver låtar om saker som jag själv eller folk jag känner upplevt. Det bästa med möten med människor är att de ibland blir magiska.
Albumet Faya handlar om en fiktiv medelålders man som berättar om sina livsöden. En slags åldrad Christian som berättar om sina och sin fars upplevelser, i ett försök att förstå varför fadern lämnade familjen, huset och välståndet för att slåss med sina demoner.
- Hela skivan är en historia som skrivits ur en persons perspektiv och som jag valt att kalla Faya. Det handlar om en resa i tid och rum. Faya dör 46 år gammal efter att ha tillfredsställt alla sina behov och levt sitt liv.
- Självklart handlar skivan om min egen rotlöshet också. Efter ett tag längtar också jag alltid bort oberoende var jag bor. Som musiker är jag ju lite av en nomad ute på ständiga turnéer. Men jag hoppas att även jag någon gång ska kunna hitta det perfekta stället där jag kan finna ro.
Är du nöjd med det nya albumet?
- Annars skulle du inte ha det framför dig. Just nu känns det som om albumet vore summan av all min kraft. Det känns som det bästa av det jag gjort. Fast det gör det förstås varje gång.
Christian som lever för kickarna det ger att formulera en perfekt låtrad sliter hårt med varenda textrad. Som förebilder nämner han låtskrivare som Bob Dylan, Leonard Cohen och Bruce Springsteen. Inte bara för att han själv är uppvuxen i USA och i en tradition där man berättar och sjunger om enkelt folks sjaskiga livsöden, men också för att han inspireras av låtskrivarnas sätt att jobba.
- Inget ger bättre tillfredsställelse än att hitta en rad som gnagt inom mig länge och sedan kunna formulera den i tre ord. Det känns förlösande.
Hur länge kan du jobba med en text?
- Hur länge som helst. Det kan kännas frustrerande att aldrig bli riktigt nöjd. Och ändå någonstans så vågar man släppa ifrån sig texten. Det betyder väl att man till slut blir nöjd.
Kan låtskrivandet också ha en terapeutisk funktion som du ser det?
- Absolut. Allt i livet borde förresten vara terapeutiskt, annars kunde man lika gärna dö.
Text och musik är lika viktiga beståndsdelar, menar Kjellvander, som ser ord och musik som en utsmyckning av en idé.
- Utan en bra text finns det inget innehåll. Det blir en snygg, men tom förpackning bara. Ord och musik handlar om två olika saker, men som måste komma i samklang för att en låt ska kunna bli bra. Varifrån den där samklangen kommer och hur det går till att få ihop bitarna vet jag inte, men när det går är det magiskt.
Du har vuxit upp med countryn och gillar en hel del countryartister, men är det verkligen din största dröm att sjunga duett med Dolly Parton?
- Jag är uppvuxen med hennes röst som är alldeles speciell. Jag blir varm i hela kroppen av den. Dolly är Astrid Lindgren för mig.
Efter Sverigeturnén ska du ut
i Europa och sjunga. Hur blir det med USA?
- Dit ska jag också, men det blir alltid lite extra jobbigt med turnéer där eftersom jag är flygrädd. Jag tar båt dit, vilket är jättetrevligt, men man måste ha mycket tid.
Vad skulle du jobba som om du inte var musiker?
- Lärare tror jag. Jag tycker det behövs nya engagerade lärare, det finns alldeles för många oinspirerade.
Du upplevs som stor på scen, hur uppfattar du dig själv privat?
- Ganska lugn, lång och tålmodig. Visst kan jag bli arg, men jag blir sällan rasande och får utbrott. Det var länge sedan jag fick ett sånt, och det var när brorsan och jag bråkade. Ingen kan trycka på fel knappar som han.
Sylvia Kadri
Vestmanlands Läns Tidning
Sylvia Kadri | URL