Kjellvander prövar sina lyssnare med nya plattan
Stockholm
En skiva om rastlöshet och rotlöshet. Men Christian Kjellvanders nya platta "Faya" kan lika gärna beskrivas som en berättelse om faderns tragiska öde. Det är i alla fall en dystrare historia jämfört med debuten.
- Jag vill sätta lyssnaren på ett litet prov. Det låter lite elitistiskt men det får det göra, säger han.
Christian Kjellvander ville att nya plattan "Faya" skulle genomsyras av en rustik känsla. Därför valde han bort en regelrätt studiomiljö för att spela in skivan i en gammal skola i Stora Uppåkra utanför Lund.
Efter många år som ledare för de svenska lo-fi-rockarna Loosegoats släppte den svenske singer-songwritern Christian Kjellvander för tre år sedan solodebuten "Songs from a two-room chapel". Plötsligt var det inte bara kritikerna som lyfte på hatten, även skivköparna strömmade till.
Nu har turen kommit till uppföljaren "Faya", en jämnare platta jämfört med debuten hävdar Kjellvander.
- Den förra var mer explosiv, lite mer upp och ner, hade fler toppar och dalar. Nu var jag sugen på att göra en skiva som man kan somna till utan att bli väckt när den kommit till sista låten.
"Faya" vill han beskriva som en "temaskiva, en historia om rastlöshet, rotlöshet, och otillfredsställelse". I centrum står den fiktiva och självdestruktiva figuren Faya, en person vars berättelse också kan ses som en beskrivning av hans fars tragiska öde. En driven och extremt företagsam man som misslyckades, tappade fokus, började dricka. Till slut lämnade han familjen och avled några år senare när Christian var i 20-årsåldern.
- Någonstans handlar det väl om att försöka förstå sina egna tankar och egna handlingar genom ens fars handlingar. Därmed kanske man också kan förstå ens fars tankar.
+ Han vill på något sätt få svar på vad som fick hans far att tappa fokus. Var det alkoholen eller en grundläggande rastlöshet?
- Rastlöshet kan vara väldigt positivt och det kan ge en drivkraft. Men jag försöker förstå om den är av ondo eller av godo. Vad det är i den som man ska akta sig för och vad man ska ta tillvara. När ska man vara nöjd?
Att arbetet med nya skivan tagit så pass lång tid kan bero på att Christian Kjellvander den här gången valt ett nytt sätt att komponera.
- Man är ständigt på jakt efter låtar. Den här gången har jag mer väntat på att låtarna ska komma till mig på ett aningen naturligare sätt. Det var i alla fall lite av tanken, att utveckla mitt sätt att jobba.
"Elitistisk"
Han tycker inte att det varit betungande att leva upp till den kommersiella succén från förra plattan..
- Nej, bra recensioner har jag fått tidigare med Loosegoats och Songs of Soil så det var ingenting som gjorde att jag fick ett stort ego.
- Vad gäller publiken så är jag inte orolig. Om man köpte förra skivan och tyckte att den var bra av rätt anledning, så tror jag att man kan uppskatta den nya också.
+ Är "Faya" svårare att ta till sig?
- Den tar lite fler lyssningar, tror jag. Och det kanske också är ett medvetet val, att sålla bland fansen eller åtminstone att sätta lyssnaren på ett litet prov. Det låter lite elitistiskt men det får det göra, säger han.
Henrik Larsson/TT Spektra
Henrik Larsson | URL